Lite mer om förra veckan

Jag vet inte var jag ska börja. Jag har äntligen fått åka hem från sjukhuset men det har varit väldigt jobbigt. Grejer som jag inte orkar skriva om så här. Men här är varför jag var där så länge:

Från början var det "bara" en blindtarmsinfektion, även om jag spydde och höll på att svimma hela tiden för att det gjorde så ont. Men det ska iaf vara en enkel operation som man kan åka hem dagen efter. 

Men när de skulle ta bort min blindtarm så sprack den (i know, ÄCKLIGT) och all infektion läckte ut i kroppen (JÄTTEÄCKLIGT).  
När jag kom till sjukhuset låg min infektionsfaktor på 5. Ligger den under 10 räknas det som normalt. Efter operationen låg min infektionsfaktor på 400, så ni förstår. Igår när jag åkte hem låg den på 100 så det är fortfarande illa men jag har övergått till olika tabletter mot det istället för sprutor. Btw ni skulle sett en av antibiotikasprutorna, största spruta jag någonsin sett användas. Jag skulle tagit en bild. Haha den va säkert större än min arm:P


Jag har lite blåmärken på händer och armar efter sprutor och prover och så och sen har jag fortfarande lite ont i magen förstås men annars mår jag bra nu. Jag är så glad bara över att vara hemma igen. 
Och Simon har varit helt underbar. Under de 5 dygn som jag låg och bara hade stört ont och var drogad på morfin satt han på en hård pinnstol och höll mig i handen hela tiden.
Kan ni fatta det? 
Han måste ju haft det sjukt obekvämt och tråkigt. Men jag är så otroligt tacksam. Även om det inte syntes då (jag va rätt borta hela tiden, antingen morfin eller smärta) men det gjorde mig trygg. Jag älskar honom. <3


Kram Emma


Fin bild som Simon har ritat och som betyder

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0