.

Fick sjukt ont i magen igår kväll så jag fick åka in till sjukhuset igen. De släppte hem mig över natten (efter att jag lovat på herdersord att ringa en ambulans vid mista tecken på förvärring..) och så fick jag åka tillbaka i morse igen.
Efter massa prover och otrevliga undersökningar kunde de tillslut konstatera exakt vad felet är - en infektionshärd som finns kvar efter operationen. 

Så de har börjat behandla med massa antibiotika igen. En som de sprutar in i venen och en som funkar som ett dropp. Kändes väldigt välbekant. Eftersom de måste göra det här på sjukhuset och med jämna mellanrum blev jag inlagd igen. = NOOooooooooooooo. Så jag började gråta när de sa att jag skulle stanna över natten trots att jag argumenterade emot. Haha. Blandning mellan att ha fastat i ett dygn, haft konstant ont i 2 dygn, Pms och allmänt orkar inte mer. Så den jätte snälla läkaren gav mig permission mellan sprutorna.  Så skönt. Ska tillbaka vid 23 och få antibiotika och sen kan jag åka hem och sova :)

Att ligga på sjukhusavdelning bland massa gamla och sjuka människor är väldigt deprimerande (speciellt när de säger saker som "vet du lilla vän, jag är jättesjuk. Jag ska dö snart...." jag blir väldigt illa berörd för det är ju hemskt, men vad ska man svara??) och gör att jag känner mig typ döende själv. 

Simon har varit helt underbar idag igen och varit med mig hela tiden. Jag får dåligt samvete, även om jag vet att jag såklart skulle gjort samma sak för honom. Nu ligger han och snusar här brevid, helt slut stackarn<3